The Wolf Among Us – Ep. 2

The Wolf Among Us

Då har andra episoden i Telltale’s grafiska peka-klicka-äventyr äntligen kommit. Telltale tog världen med häpnad för något år sedan när de avvek från sin inslagna bana med urusla licensspel och gav ut det riktigt ordentligt bra The Walking Dead. Det var därför inte ett svårt plånboksbeslut att genast köpa hela kommande första säsongen av The Wolf Among Us. Spelet är precis som The Walking Dead en serietidningsadaption där spelmekaniken är historieberättandet. Det var även en stor glädje att just denna serietidning skulle vara Telltales nästa projekt. Jag läste det första samlingsalbumet av serientidningen för många år sedan och gillade verkligen känslan av att lyfta barnsagohjältar (och antagonister för den delen) in i ett smutsigt New York. Allt står på ända. Snövit är sekreterare och Stora stygga vargen är sheriff. Det är ett snyggt grepp för att slippa exposeér för att bygga upp relationen mellan spelaren och personerna i historien. Vi känner dem alla redan.

Den första delen öppnade starkt med riktigt ordentligt skön noir-känsla, både med mordhistorien men även visuellt och musikaliskt. I jämförelse med The Walking Dead innehöll historieberättandet mindre QTE och dialogvalen var å ena sidan färre och mindre ödesmättade men å andra sidan påverkade de historien tydligare. I den första delen fanns det exempelvis ett val som direkt avgjorde om en person skulle leva vidare eller inte.

Den andra delen fortsätter att renodla spelupplevelsen. Dock lite för långt i min mening. Här upplever jag nästan att det mer är en berättelse som spelas upp för mig än att jag påverkar den. Det är inte lika tydliga val och QTE-ögonblicken är mycket få. Det är egentliten bara en scen som sticker ut och är riktigt intressant. Valen i scenen gör att stora stygga vargen antingen gör sig väl med den ena eller den andra av bifigurerna i historien. Hur det påverkar historien i långa loppet återstår att se men även kortsiktigt har det faktiskt en del spännande återverkningar. Jag funderade både en och två gånger om jag skulle gå tillbaka och göra om scenen för att få en annan utgång.

Sammanfattningsvis lämnar inte den andra delen en lika skön känsla efter sig som den första delen gjorde. Jag är varken detektiv eller sheriff i andra delen. Den intressanta scenen med Toad i den första delen har ingen motsvarighet här. Andra delen är inte heller ett spel i samma mening som första delen. Här åker man med i berättelsen utan att egentligen kunna påverka annat än hur mycket av historien man har med sig när avsnittet är slut. Avsnittet är även mycket kort. Jag satte mig ner vid niotiden igår kväll och var klar innan 11. Detta till trots måste jag ändå rekommendera att fortsätta spela The Wolf Among Us. Det är en intressant historia och jag vill verkligen veta hur det ska gå. Ett finger bör dock hyttas i Telltales riktning. Skärpning! Vi vill ha mer. Jag vet att ni kan.

Advertisements

~ by phalck on February 7, 2014.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

 
%d bloggers like this: