En behaglig rasp för själen

•May 6, 2014 • Leave a Comment

Hur underbart är det inte när man har mycket på dagarna som pockar på uppmärksamhet och som tar mycket av den kreativitet som är så behövlig för att skriva, att hitta en ny källa till inspiration och glädje. Som vanligt under den kreativa resan som pågår är det musiken som stått för den konstanta energikicken. Nu senast är det ett band från Tumba som väckt inspirationen och skrivglädjen igen. Det tar kraft att ladda om efter en lång arbetsdag och att med kraft och lust sätta sig ner och fördjupa sig i en berättelse så väsenskild från dagens tarv.

Jag kan inte låta  bli att tipsa om gruppen, albumet och till viss del även låten som just nu går i lurarna för både mig och Fredrik. Det är även en liten inblick i riktningen och tonen på den berättelse som sakta tar form. Det rör som sagt om gruppen Amon Amarth som varit aktiva sedan tidigt 90-tal och även gav ut en skiva förra året. Albumet som snurrar är “Twilight of the Thunder God” som utkom 2008. Låten som är en liten inblick i vart historien så småningom barkar är Varyags of Miklagaard. Hur blandar man då detta med alternativt historieberättande, aktuella politiska skeenden och en god dos inre reflektion, depression och en nypa skräck? Den som har lever får se som Hannibal skulle sagt.

Twilight of the thundergod

En roman tar form

•April 10, 2014 • Leave a Comment

Oligarken

En roman har börjat ta form. Det är med spänning som drömmen om en roman har börjat att sakta bli verklighet. En verklighet som trots att den kantas av otroliga mängder duktiga författare och otroligt låga försäljningsvolymer fortfarande lyckas dra till sig nya ordsmeder.

Jag och en kollega på jobbet skrev för en tid sedan tillsammans med två andra, också de på jobbet, en facklitterär bok. Skrivprocessen var så inspirerande och rolig att jag och kollegan Fredrik beslutade oss för att ge oss i kast med ett skrivprojekt där faktiskt materien engagerade oss personligen. En skönlitterär bok. Med förhoppningar om framtida framgång bokade vi vår första skrivstuga. En fantastiskt kreativ upplevelse i den västermanländska skogen. Sommarstugan värmdes upp och fick nytt liv i ett mörkt och kallt november. Med älgstek, rödvin, öl och en del brädspel skapades både protagonister och antagonister. Den övergripande historien var redan klar sedan tidigare. Det historien saknade var rösten av meningsfulla personer med egna viljor och strävanden.

Vi nådde nästan ända fram under den första intensiva helgen. Vi hade fyra personer och en massa anteckningar på Google Drive. De tidigaste utkasten på bokens första delar hade kastats ut, stöpts om och en ny inledning och röd tråd hade spikats. De närmsta fyra veckorna fram till jul var intensiva skrivveckor. Mycket av tonen kom fram på kvällar och på pendeltåg till jobbet. Luncherna spenderades dryftandes story-arcs, personlig utveckling och hur vi själva skulle agerat om vi var i samma situation.

Ska man sätta ord på genren boken började som så var det en alternativ historieskrivning. En förklaring till varför Sverige idag inte är en stormakt inom den civilia och militära kärnforskningen. Detta trots att den kvinna som myntade begreppet Nukleär fission ledde den svenska forskningen på 40-talet. Vi gjorde en massa research och har nu ett frö till en historia med massor av historiskt riktiga händelser, skruvade för att passa vår historia.

Sen hände något. Vi insåg att historien fick ett eget liv. Det började dyka upp fornnordisk mytologi. Antagonisten var inte en person längre. Den övergripande bakomliggande historien fick ett liv större än en bok. Vi är nu i ett läge där råmanus på den första tredjedelan är klar. Den andra tredjedelen är planerad och den tredje delen vet inte själva hur den kommer utvecklas. Det får våra huvudpersoner berätta för oss. Det är otroligt häftigt när man mitt i skrivandet upplever en historia som berättar sig själv. Det är inte vi som styr, det är personerna i den som talar om vad som sker. Vi skriver ner vad de säger i den takt vi hinner. Ofta hinner inte allt komma på papperet. Sådant behöver man beta-läsare till. Finns historien på papperet, eller finns den i våra huvuden.

Genren är nu något i stil med en noir-deckare-historisk-sci-fi där historien utspelar sig i ett Stockholm 2006. Otroligt spännande är det hur som helst. Det troliga är att historien aldrig kommer nån vart. Vi är inte de enda som har drömmar om en roman. Många är duktiga. De flesta är duktigare än vi. Det kommer inte stoppa oss från att skriva klart. Resan är målet. Jag vill veta hur historien slutar.

 

Backat på Kickstarter

•February 8, 2014 • Leave a Comment

Lagoon

Nu har även jag kastat mig ut i ovissheten som heter Kickstarter. Jag har betalat för en vision, någon annans vision. Priset är kostnaden för min egen förväntan. I det här fallet är jag tämligen säker. Det finns ett spel bakom. Jag kommer få det i brevlådan. Det kommer vara riktigt bra. Det gäller ett brädspel, men oj vilket brädspel sedan. Att dessutom inte pledge-summorna var ohemuliskt höga som de ibland kan vara gjorde att jag inte kunde låta bli. Spelet jag valt att backa är Lagoon.

Spelet är helt skicklighetsbaserat. Det enda slumpelementet som ingår är när spelplanen växer och att man drar brickan som läggs ut på brädet ur en påse. Varje spelare kontrollerar druider som skapar och förstör delar av värden runt omkring dem i kampen om att kontrollera flest kraftelement från den av tre krafter som dominerar i världen. Varje spelare i sin tur väljer i korthet att med sina druider att ta kraftelement från en plats, skapa mer värld genom att dra en ny bricka eller att förstöra en bricka som redan är på brädet. Det hela kompliceras genom att varje plats på brädet har specialregler som bland annat ändrar  hur man flyttar sina druider eller hur många handlingar man hinner göra under sin tur.

Spelutvecklaren verkar vara baserad i Kanada. Detta till trots frågar han endast efter $55 inkl. frakt för att man ska få ett exemplar i augusti 2014 när spelet kommer ut. Spelet verkar vara väl genomtänkt. Ha gått genom en rigorös speltestning och ser redan otroligt vackert ut. Jag övertalades genom att läsa beskrivning på Kickstarter. Är du inte lika lättövertalad så kan du även ladda hem hela spelet i PDF och skriva ut det själv och testa innan du bestämer dig. Tusan vad generöst. Det som var spiken i kistan var trots allt den halvtimmes genomgången av spelet som Undead Viking gjort. Kvaliteten på prototypen var sådan att jag nöjt mig med att få spelet i den versionen. Att den slutgiltiga versionen ska ha ännu tjockare material i spelbrickorna är bara godis. Det här spelet förtjänar att vara en framgång! Gör som jag kasta era pengar på det!

The Wolf Among Us – Ep. 2

•February 7, 2014 • Leave a Comment

The Wolf Among Us

Då har andra episoden i Telltale’s grafiska peka-klicka-äventyr äntligen kommit. Telltale tog världen med häpnad för något år sedan när de avvek från sin inslagna bana med urusla licensspel och gav ut det riktigt ordentligt bra The Walking Dead. Det var därför inte ett svårt plånboksbeslut att genast köpa hela kommande första säsongen av The Wolf Among Us. Spelet är precis som The Walking Dead en serietidningsadaption där spelmekaniken är historieberättandet. Det var även en stor glädje att just denna serietidning skulle vara Telltales nästa projekt. Jag läste det första samlingsalbumet av serientidningen för många år sedan och gillade verkligen känslan av att lyfta barnsagohjältar (och antagonister för den delen) in i ett smutsigt New York. Allt står på ända. Snövit är sekreterare och Stora stygga vargen är sheriff. Det är ett snyggt grepp för att slippa exposeér för att bygga upp relationen mellan spelaren och personerna i historien. Vi känner dem alla redan.

Den första delen öppnade starkt med riktigt ordentligt skön noir-känsla, både med mordhistorien men även visuellt och musikaliskt. I jämförelse med The Walking Dead innehöll historieberättandet mindre QTE och dialogvalen var å ena sidan färre och mindre ödesmättade men å andra sidan påverkade de historien tydligare. I den första delen fanns det exempelvis ett val som direkt avgjorde om en person skulle leva vidare eller inte.

Den andra delen fortsätter att renodla spelupplevelsen. Dock lite för långt i min mening. Här upplever jag nästan att det mer är en berättelse som spelas upp för mig än att jag påverkar den. Det är inte lika tydliga val och QTE-ögonblicken är mycket få. Det är egentliten bara en scen som sticker ut och är riktigt intressant. Valen i scenen gör att stora stygga vargen antingen gör sig väl med den ena eller den andra av bifigurerna i historien. Hur det påverkar historien i långa loppet återstår att se men även kortsiktigt har det faktiskt en del spännande återverkningar. Jag funderade både en och två gånger om jag skulle gå tillbaka och göra om scenen för att få en annan utgång.

Sammanfattningsvis lämnar inte den andra delen en lika skön känsla efter sig som den första delen gjorde. Jag är varken detektiv eller sheriff i andra delen. Den intressanta scenen med Toad i den första delen har ingen motsvarighet här. Andra delen är inte heller ett spel i samma mening som första delen. Här åker man med i berättelsen utan att egentligen kunna påverka annat än hur mycket av historien man har med sig när avsnittet är slut. Avsnittet är även mycket kort. Jag satte mig ner vid niotiden igår kväll och var klar innan 11. Detta till trots måste jag ändå rekommendera att fortsätta spela The Wolf Among Us. Det är en intressant historia och jag vill verkligen veta hur det ska gå. Ett finger bör dock hyttas i Telltales riktning. Skärpning! Vi vill ha mer. Jag vet att ni kan.

En midsommar utan spel

•June 22, 2013 • Leave a Comment

Då har ännu en regnig midsommar förflutit. Inte helt sant. Solen tittade faktiskt fram under tiden som vi var delaktiga i genomförandet av tusenåriga fruktbarhetsriter vid Sätra brunns kurort. Efter en god grillad köttbit och ett par öl började det kittla lite i speltarmen. Vi åkte från PS3:an och The Last of Us och det kändes lite trist att veta att det kommer ta till på söndag innan Joel och Ellie fortsätter sin resa västerut. Jag ska inte klaga. Sällskapet är bra och det är skönt och avslappnande att med en öl i handen titta ut genom panoramafönstren på regnet och de svajande löven.

Dagen har spenderats med att installera Magic Lantern till min Canon 60D. Ett fantastiskt hack som möjliggör en massa riktigt bra funktioner i kameran. Har spenderat tiden utan spel med att fota och experimentera med de nya funktionerna. Har ni en Canon EOS-kamera kan jag varmt rekommendera att installera Magic Lantern.

Midsommar var inte helt utan spel. Runt 11 åkte NE-spelet fram och den traditionsbundna familjefejden utspelades. Detta året utan vilda utspel och långa druckna monologer kring frågors riktiga eller oriktiga formulering. Trots avsaknaden av denna krydda var det mycket roligt. Inte för att frågespel i sig självt är särskilt roligt utan för samvaron, diskussionerna och skratten.

Nu är det dagen efter midsommar och revansch i NE har efterfrågats. Det lär bli sent i natt igen. Får se till att sova lite mer än 5-timmar i natt. Måste vara pigg till morgondagens speldejt. När vi kommer hem igen är det nämligen dags för ARMA II. Peppen inför 3:an börjar byggas upp. Vad är bättre än att spela 2:an massor medan man väntar?

En dag kvar i sommarstugan. En dag till ARMA II. En dag med avslappning utan spel. Skönt!

En demon vid namn Sigge

•June 16, 2013 • Leave a Comment

Jag hade en fantastiskt välutformad och sammanhållen dröm i går natt. Är tvungen att försöka återberätta den. Logik finns inte. Det är en dröm för tusan. Ett ganska koolt koncept detta som kanske kan utvecklas till en historia av något slag. Vi börjar.

Jag och några av mina vänner reser i det kalla nordnorge och kommer fram till ett stort hotell på klippkanten ner mot en istäckt fjord. Det är mörkt och månsljuset lyser upp landskapet runt hotellet och branten ner mot fjorden och den vindpinade isen. Vi kliver in i hotellobbyn och ser ett antal gäster i den lilla butik som finns vid sidan om receptionen. Vi känner tydligen ägarna och vi är här för att proviantera eller på andra sätt samla oss inför vidare äventyr tillsammans. Resten av mitt följe är plötsligt borta och jag är ensam med butiksägaren och butikens gäster. Jag ser en mycket kortväxt person ungefär 60 cm har grönlätt hy stå med armarna i kors och titta på mig och de andra gästerna en kort bit från oss. Han är kraftig, liksom pösigt fet, men samtidigt kompakt på nått sätt. Personen har bred nacke och ögon som sitter tätt samman. Ett fånleende är klistrad på hans läppar.

Jag ser att Brad Pitt är med oss och pratar. Plötsligt kastar sig den kortväxta personen fram och formligen slukar Brad Pitt.  Den kortväxtes käkar går ur led när han äter upp Brad i ett par stora tuggor. I gapet finns hundratals hajtänder i flera rader. Det är över på några sekunder.

“Sigge, vad tar tar du dig till!” utropar butiksägare medan Sigges kropp skälver och antar några av Brad Pitts anletsdrag. Blod pyser ut som svett och glimmar i belysningen. Sigge ser ansträngd ut. Som efter ett svettigt träningspass där svetten är blod som kommer inifrån och ut. Sigge är konstigt nog inte blodig runt munnen

“Jag var hungrig.” säger Sigge som slickar sig om de vassa hajtänderna och ler.

“Va fan, du får försöka kontrollera din hunger”. Sigge rycker på axlarna och går sakta ut ur butiken med blicken i golvet.

Plötsligt är det en folksamling i receptionen. Min kompanjon bryter sig ur folksamligen och säger att de måste ge sig av innan snöstormen kommer. Jag måste vara kvar och vakta Sigge. Han får inte äta upp någon fler gäst. Sigge är vår kompis så jag får inte skada honom heller. Han är tydligen vår kompis och schysst egentligen. Min kompanjon räcker över ett bebisräcke man sätter i dörröppningar och säger att jag kan använda den för att kontrollera vart Sigge går. Det finns fryst kött att tillgå i köket. Om inte Sigge äter med jämna mellanrum kommer han försöka äta upp mig också. Sigges hunger är okontrollerbar efter en stund. Min kompanjon säger att de kommer komma tillbaka efter stormen har lagt sig.

Resten av drömmen är fragmentariskt. Jag minns att jag jagar efter Sigge som springer efter en gäst och bär sedan tillbaka Sigge på höften. Hela tiden värjandes från tänder som hugger efter mig. Jag kommer ihåg att jag flyttar bebisgrindarna mellan dörrar. Det finns fler dörrar än bebisgrindar. Jag minns att det frusna köttet tar slut och att jag för dialoger med Sigge om hans hunger. Han svarar artigt och intelligent. Han förstår att han har problem som han inte kan kontrollera. Vi tittar ut genom fönstret på stormen och ser fartygsskrov glida i vinden över isen nere i fjorden. Sigge håller min hand och ber om ursäkt för att det är jobbigt att vakta honom genom natten. Vi börjar planera vilken gäst han ska äta upp.

Nu vaknar jag och får inte uppleva slutet på natten. Tråkigt. Ett frö till en historia kan det nog bli. Ska låta den mogna lite till.

John Lennon wall i Prag

•June 15, 2013 • Leave a Comment

JohnLennonWall

När jag var i Prag för några veckor sedan tog jag en del bilder på John Lennon wall. En del av bilderna är helt fantastiska att titta på. Man upptäcker nya detaljer hela tiden. Är ni i Prag, kan jag varmt rekommendera er att gå dit och titta. Det rör sig om en liten kort vägg som är fullkomligt nerklottrad med street-art, klotter och grafitti. Jag redigerade ett av fotona och sparade ner den som ett skrivbordsunderlägg i 16:9. Upplösningen är 5184×2916 så ni kan själva göra om den till den skärmupplösning ni vill ha. Ladda gärna ner och använd bilden om ni vill. Klicka på bilden ovan för att få upp den i full storlek innan du höger-klickar och sparar bilden.